Triennaler

Alltsedan starten 1965 har triennalerna varit viktiga manifestationer för svensk konstgrafik. Huvudman för samtliga triennaler har varit Grafiska Sällskapet. Att genomföra en större triennal är ett omfattande arbete. Därför har triennalerna ofta genomförts i samarbete med museer och konsthallar, inte bara i Stockholm, utan även i Göteborg, Malmö, Sundsvall, Östersund, Norrköping/Linköping, Umeå och i Luleå. Den första triennalen som hölls på Nationalmuseum 1965, visades även i Lyngby och Århus i Danmark. Triennalerna 1968, 1974, 1980 och 1992 visades i samarbete men Liljevalchs Konsthall. Den sistnämna triennalen var en nordisk triennal med speciellt fokus på de Baltiska länderna som visade kollektioner sammanställda i hemländerna.

Triennalernas betydelse som mötesplats och inspirationskälla är oomtvistad. En genomgående linje i samtliga triennaler har varit att lyfta fram vad som görs i Sverige idag men även att öppna blicken utåt för att lära, se och inspireras av vad som sker utanför vårt lands gränser.

Specialutställningar, som den Baltiska utställningen på Liljevalchs, har hållits vid flera triennaler. Vid triennalen 1968 på Liljevalchs visade man affischkonst från Cuba. Tillsammans med triennalen 1989 i Göteborg visades en specialutställning med 50 grafiker från Japan. I Umeå 1995 visades grafiska blad av Joseph Beuys. På Konstakademien 2003 visades Kunito Nagaoka och en utvald del av Carl XVI Gustafs samling av äldre svensk grafik, den sistnämnda i samarbete med Föreningen för Grafisk Konst (FfGK). Vid triennalen 2007 var specialutställningen ”Ung polsk grafik”.

Grafiktriennalerna är tydliga bevis på den imponerande spännvidd av konstnärliga uttryck som existerar, inte bara i storstäderna, utan över hela landet. Yngre konstnärer, i början av sin konstnärliga bana, samsas med äldre kollegor, traditionella uttryck varvas med experimentella. Att grafiken som uttrycksform är vital och i högsta grad levande råder det absolut ingen tvekan om!