Caroline Färnström, född och uppvuxen i Stockholm, har varit bosatt i Linköping i över 30 år. Under mitten av 1980-talet studerade hon vid Grafikskolan Forum i Malmö och har sedan dess arbetat med grafik i alla tänkbara former. Hon började med torrnål och färgetsningar, övergick sedan till collografi, och har senare arbetat med fotopolymerteknik. Genom åren har hon utvecklat en mångfacetterad konstnärlig praxis där hon kombinerar olika tekniker och skapar monotypier.

Den kommande utställningen på Grafiska Sällskapet kommer att presentera två huvudsakliga spår i Färnströms konstnärskap: bilder i blandteknik med fotografiska utskrifter samt svartvita monotypier. ”Alla mina bilder handlar om mig och livet,” säger Färnström, som parallellt med sitt konstnärskap även har verkat som konstlärare på Lunnevads folkhögskolas konstlinje.

I sin konst söker Desiree Bergström ett mångbottnat, expressivt uttryck, där det finns flera lager att utforska – en öppning till reflektion och tankar. Hon utgår från olika grafiska tekniker som grund för sitt bildskapande. Bladen monteras sedan i collage och blandteknik på träfiberboards eller i kombination med textilier och återvunnet material. I utställningen på GS kommer hon att visa små grafiska blad samt större verk i blandteknik med tema kring Livet som skört, men ändå starkt. 

År 1972 hade Owe Gustafson sin debututställning på Grafiska Sällskapet. Nu, femtio år senare, presenterar han en retrospektiv utställning som omfattar ett halvt sekel av hans konstnärliga produktion.

Owe Gustafson, född 1940, är en svensk konstnär och illustratör som har gjort sig känd för sitt unika och lekfulla sätt att kombinera bild och text. Han är kanske mest känd för sina bidrag till den svenska barn-tv-serien ”Fem myror är fler än fyra elefanter” som sändes på 1970-talet. Gustafson skapade de ikoniska animationerna och teckningarna som hjälpte till att lära barn alfabetet och siffror på ett underhållande och pedagogiskt sätt.

Den äldsta bilden på utställningen är ett träsnitt från 1963, den senaste en serigrafi från 2025.
Jag har varit verksam som grafisk formgivare, filmtecknare, illustratör, grafiker, författare och på senare år även som skulptör. Denna utställning är en redovisning av den grafiska produktionen.

Einar Persson föddes i Hagfors 1918. Som ung försörjde han sig som musiker, men fick även uppmärksamhet som en skicklig tecknare. Det var i första hand som målare och grafiker han etablerade sig under 50- och 60-talet. Einar Persson var i stort sett självlärd. Från 1939 levde och verkade han i Karlskoga, där han dog 2006.

Vi menar att grafiken från 50- och 60-talet utgör höjdpunkten i hans konstnärskap, och placerar honom bland de främsta koppargrafikerna i sin generation. Man kan följa en utveckling från de tidiga bilderna i ”tusenstrecksteknik” i samma anda som de s k Falugrafikerna, till senare bilder i akvatint med mer målerisk karaktär, särskilt tydligt i de spanska landskapen. 

Med boken ”Einar Persson, grafik” vill vi lyfta fram ett delvis bortglömt konstnärsskap. I projektet har ingått flera retrospektiva utställningar i mellansverige. Vi är nu glada att kunna visa hans bilder i huvudstaden. Det är 66 år sedan sist! 

OSTINATO 

Cecilia Enberg fascineras av mönster och upprepning, inte bara som visuella element utan som en metod för att skapa mening. Inom textilkonsten blir mönster en rytm, där varje repetition både upprätthåller och omvandlar helheten. I musiken fungerar upprepning på liknande sätt – som en ihärdig kraft som väcker känslor och skapar rörelse. På utställningen på Grafiska Sällskapet visar Cecilia arbeten i olika djuptryckstekniker och screentryck, där hon utforskar hur variation inom repetitiva strukturer kan framkalla både harmoni och spänning.

C/O Velázquez

Att vara gift med en kulturman från 1600-talet har sina utmaningar. Ibland undrar jag över hur livet skulle ha sett ut utan Diego. När jag var yngre strulade jag runt med andra (Botticelli, Van Eycke, Foucault) men så mötte jag Diego och sedan dess har det varit vi. C/O Velázquez är ett namn som speglar vår relation och de band vi skapat genom åren – en konstnärsduo som blickar både framåt och bakåt, hopplösa romantiker som inte kan släppa taget om det förflutna och inte vet när enough is enough. Hej Velázquez är en serie monotypier vi arbetat fram för utställningen på Grafiska Sällskapet. Samtidigt visas vårt videoverk Royal Alcázar på Liljevalchs Vårsalong, där vi återskapar det ikoniska verket; Las Meninas i ett skåp.

”Inom den konkreta konsten lär det ha sagts att ”ingenting är konkretare eller mer verkligt än en linje, en färg, en yta” … ” 

Tina Liljegrens separatutställning arbetar inom en minimalistisk bildtradition som handlar om att organisera rumsliga förhållanden mellan färg och form. Genom långa bildserier skapas ett lekfullt undersökande förlopp där möjliga alternativ prövas och hela tiden bildar utgångspunkten för en annan komposition. 

VÅR SKÖRA NYA VÄRLD är samlingstiteln på en serie arbeten som Kerstin Neij började utveckla i samband med att pandemin lamslog stora delar av samhället (2021). Titeln är en parafras på A. Huxleys framtidsdystopi ”Du sköna nya värld”. I en flödande bildvärld multipliceras och utvecklas motivet i virusets kölvatten. Temat är dystopiskt men resultaten kan till trots förmedla lek och lust till att utforska ämnet.

Cyanotypi i kombination med origami är tekniken med vilken hon bygger upp en signifikativ blå bildvärld.

Anna T Wolgers, skribent